Bokcirkelarbetet är i full gång: eleverna är indelade i grupper, romanerna är utdelade och den första träffen är avklarad. Alla elever är inte lika förtjust i att arbeta i grupp och delge varandra sina åsikter om det de har läst men de allra flesta är aktiva och medskapande. Roligt! Arbetssättet bygger ju på att eleverna aktivt ska delta i samtal, kunna förmedla åsikter, erfarenheter, iakttagelser samt att reflektera över skönlitteratur. Eleverna ska inte leta efter "rätt svar" utan samtala om sina olika läsningar. Det finns nämligen inte en rätt läsning! Jag är även övertygad om att, precis som Gun Malmgren uttrycker det: Läsakten är en aktiv händelse som varje gång utspelar sig som en unik händelse med sina särskilda och speciella förutsättningar. Den kan aldrig upprepas på samma sätt. Detta påminner om läraren John Keating i filmen Döda poeters sällskap där hans viktigaste budskap till eleverna är att de ska lära sig att tänka själva och inte följa det gängse sättet att tolka, i det här fallet, lyriken. Jag hoppas återkomma till mina och andras tankar om läsning; jag har många husgudar!
Åter till mina HG2-elever. Arbetssättet kan kortfattat beskrivas så här: De ska förbereda sig genom att läsa ett visst antal sidor till fredagslektionen och sedan utifrån olika roller diskutera romanen. Under det här bokcirkelarbetet är det klassiker från 1800- och 1900-talen som står i fokus: Austen, Bradbury, Brontë, Dostojevskij, Lagerlöf och Undset. Varför klassiker kan man fråga sig och hur kan mina elever relatera till de här texterna? De här frågorna kanske jag får möjlighet att återkommma till.