torsdag 11 februari 2010

Förra veckan lyssnade jag på gruppen som läser Brott och Straff. Alla var närvarande och alla hade gjort sina uppgifter inför dagens boksamtal. Det var alltså bäddat för en riktigt bra diskussion. Alla boksamtal börjar vanligtvis vid att man fokuserar på en speciell aspekt som man väljer att samtalet ska handla om. I den här uppgiften blir det framför allt diskussionsledaren som hjälper gruppen att komma igång genom att ställa s.k. öppna frågor om det de läst. Men vid detta tillfälle har jag lyssnat på en grupp där i princip alla tog för sig i boksamtalet, även de som i vanliga fall kanske inte säger så mycket. Detta är en av de största förtjänsterna med arbetsättet. Eleverna samarbetar med varandra för att upptäcka ännu mer tillsammans än vad de hade gjort på egen hand. Dock är det några som tycker att de inte har kommit in i historien ännu och undrar om de någonsin kommer att göra det. Det verkar som om karaktärerna inte är trovärdiga. En av tjejerna uttrycker det så här: "De goda människorna är för goda. Det blir inte trovärdigt." Vi får väl se hur det går för gruppen i fortsättningen. I vanliga fall är jag inte speciellt förtjust över att "tvinga" eleverna att läsa färdigt en roman som inte tilltalar dem, men i det här fallet, när de gör det tillsammans, så blir det svårt för en att byta bok.
När jag annars pratar om litteratur med mina elever så hoppas jag att jag både får eleverna att själva upptäcka vad den kan säga dem men också att jag som läsare kan få visa vad den betyder för mig. I en traditionellt lärarstyrd litteraturundervisning brukar ju läraren välja diskussionsämne och det behöver inte alltid vara fel på detta arbetssätt, men eleverna får då inte möjlighet att själva dra fram det de reagerat på och funderar över. Det är inte min läsning jag vill att mina elever ska hitta, utan sin egen.
Imorgon är det dags för fjärde bokcirkelträffen och en grupp har redan läst ut sin roman (de som läst Kristin Lavransdotter) men de ska få se på filmen och göra en jämförelse mellan romanen och filmen. Det innebär att jag måste cykla till Linero Bibliotek för att hämta den!

fredag 29 januari 2010

Den andra bokcirkelträffen är över och av alla sex grupper var det endast en som var fullständig; många var sjukanmälda. Detta är alltid ett dilemma när man jobbar i grupp och inte alla är närvarande. Å andra sidan är det i princip endast gruppdiskussionen som blir lidande när man jobbar med ett sådant här bokcirkelprojekt. Men det är ju den som är den givande och den mest uppskattade delen av arbetssättet! När läsningen är över ska alla elever lämna in alla uppgifter och det går att göra även om man inte varit närvarande vid alla lektioner.
Idag har jag lyssnat på gruppen som läser Svindlande höjder av Emily Brontë. Alla hade utfört sina uppgifter väl och diskussionen var livlig. Man hade läst om när Heatcliff lämnade godset i raseri och en del tyckte att han gjorde fel. Varför stannade han inte kvar och kämpade för sin Cathys skull? Någon undrade hur man hade gjort idag - Om jag verkligen hade älskat någon så hade jag stannat kvar för att förklara hur jag kände för vederbörande. Det ska bli intressant att höra deras diskussion när romanen är färdigläst; Heatcliff handlar ju utifrån sin natur och tar inte hänsyn till sociala omständigheter.
Majoriteten av eleverna i den här gruppen såg i förra veckan filmen som är baserad på romanen vilket är lite synd. En av eleverna uttryckte också att de bilder hon fått genom filmen stod i vägen för hennes egen läsning. Tanken var att de elever som läser en filmatiserad roman även skulle få se filmen efter avslutad läsning. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra...

torsdag 28 januari 2010

Bokcirkelarbetet är i full gång: eleverna är indelade i grupper, romanerna är utdelade och den första träffen är avklarad. Alla elever är inte lika förtjust i att arbeta i grupp och delge varandra sina åsikter om det de har läst men de allra flesta är aktiva och medskapande. Roligt! Arbetssättet bygger ju på att eleverna aktivt ska delta i samtal, kunna förmedla åsikter, erfarenheter, iakttagelser samt att reflektera över skönlitteratur. Eleverna ska inte leta efter "rätt svar" utan samtala om sina olika läsningar. Det finns nämligen inte en rätt läsning! Jag är även övertygad om att, precis som Gun Malmgren uttrycker det: Läsakten är en aktiv händelse som varje gång utspelar sig som en unik händelse med sina särskilda och speciella förutsättningar. Den kan aldrig upprepas på samma sätt. Detta påminner om läraren John Keating i filmen Döda poeters sällskap där hans viktigaste budskap till eleverna är att de ska lära sig att tänka själva och inte följa det gängse sättet att tolka, i det här fallet, lyriken. Jag hoppas återkomma till mina och andras tankar om läsning; jag har många husgudar!
Åter till mina HG2-elever. Arbetssättet kan kortfattat beskrivas så här: De ska förbereda sig genom att läsa ett visst antal sidor till fredagslektionen och sedan utifrån olika roller diskutera romanen. Under det här bokcirkelarbetet är det klassiker från 1800- och 1900-talen som står i fokus: Austen, Bradbury, Brontë, Dostojevskij, Lagerlöf och Undset. Varför klassiker kan man fråga sig och hur kan mina elever relatera till de här texterna? De här frågorna kanske jag får möjlighet att återkommma till.

söndag 24 januari 2010

Om mina elever bloggar....

.... så kan ju inte jag, deras lärare, vara sämre. Jag kommer därför under HG2s bokcirkelarbete också att blogga, om både stort och smått. Givetvis kommer det mesta att vara reflektioner kring deras läsning av de valda klassikerna och hur deras bokcirkelarbete går, men förhoppningsvis också tankar kring annat som rör läsningen i skolan och hur vi jobbar med de skönlitterära texterna. Många elever är inte medvetna om att de förväntas vara aktiva vid sin läsning utan läser texter passivt och läser texter enbart för att kunna besvara frågor som läraren ställer till dem. Jag vill inte jobba på det sättet! Enligt Olof Lagerkrantz i Om konsten att läsa och skriva ska Joseph Conrad ha skrivit till en god vän: "Vilka underbart goda nyheter att just du tycker om min bok ty man skriver bara halva boken, andra hälften får läsaren ta hand om." Detta hoppas jag att mina elever tar till sig! Jag hoppas också att jag kan länka till elevernas bloggar så att ni kan följa dem i deras läsning och diskussioner.